Om SING – namnet
SING, som Tine och jag kallar vår duo, fick namnet efter att jag på en av vandringarna i skogen med mina hundar, plötsligt fick för mig att någon pratade med mig. Jag kom till en glänta där det fanns flera stora och tunga stenar, massvis med vacker, klargrön mossa och gamla träd, vilka stod liksom ett högt och ståtligt torn omkring mig.
Jag stannade upp och frågade rösten:
– Vem är du ?
-Stoff
-Vad då ”stoff”?
-Ja, jag är liten som ett ”stoff”, men jag finns. Jag härstammar från sjöjungfruvarelsen.
-Men hur kan jag då prata med dig så här inne i mitt huvud?
-Det har kommit en annan typ av färgvarelse hit, som kan översätta språket, och på så sätt kan vi nå varandra.
-Vad heter du då?
-Sinn
-Kan du berätta för mig varför så många sjömän dog? Var det på grund av er sång?
-Jag är så ledsen över vad som hände med sjömännen. Vi sjöjungfrur förstod inte då att de inte kunde andas under vattnet. Vi var bara så förälskade i dem.
Jag frågade Sinn:
– Hur då förälskade?
Sinn svarade mig:
– Vi var ju så förälskade i dessa sjömän och vi förstod inte då att de inte kunde andas under vattnet. I vår evolution kunde vi nämligen andas både under vattnet och uppe i luften. Sången var vårt språk och våra känslor var ärliga och kärleksfulla. Vi blev väldigt olyckliga och ledsna när så många sjömän dog. Detta var verkligen inte meningen. En del av dem hann vi rädda upp på land, men tyvärr långt ifrån alla.
-Fanns det inga män i havet?
-Visst fanns det, men långt ifrån så många som vi kvinnor var. Vi hade varit människor förr i tiden, men vi hade sökt oss mer och mer till havet, bland annat för att undkomma hot, som till exempel farliga djur och miljökatastrofer. Dessutom var det mycket lättare för oss att hitta mat i havet. Vi hade nog utvecklat gälar, men vi hade fortfarande lungor så vi kunde andas både i vattnet och i luften. Våra barn födde vi i havet, ty det var tryggare där, men tyvärr hade männen väldigt svårt att klara sig i havet, så därför dog pojkarna ofta redan i en tidig ålder.
När Tine och jag tillsammans funderade på vad vi skulle kalla vår duo, råkade jag i samma veva berätta för henne om detta udda samtal och min starka upplevelse i samband med det. Plötsligt stod det klart att vår duo skulle heta SING. Så man kan väl säga att stoffet från en sjöjungfru gav oss namnet.
Medicine Wheel – Medicinhjulet
Länge innan någon av oss någonsin hade läst eller hört om medicinhjulet, skrev Siv en sångtext som hon kallade Medicine Wheel. Jag i min tur målade en tavla som självklart kom att heta Medicine Wheel. Vi gjorde detta oberoende av varandra, tidigare, i en av de talrika perioder i våra liv då vi inte hade mycket kontakt med varandra.
Efter att vi ännu en gång återupptagit vårt samarbete, gjorde vi en konsert som vi gav namnet Medicine Wheel, just på grund av Sivs sång med samma namn. Då vi började undersöka innebörden i namnet, visade det sig att det kollektivt undermedvetna hade haft ett gott och solitt tag i oss båda två.
Medicinhjulet är ett fenomen i den ursprungsamerikanska andligheten. Det representerar samband och harmoni, och är en viktig symbol för fredlig samexistens mellan alla levande varelser på jorden. Medicinhjulet är en cirkel som representerar naturliga och personliga krafter i total balans, och visar att allting hänger ihop. I den ursprungsamerikanska kulturen fungerade medicinhjulet både som filosofiskt system och som schamankarta, och användes bland annat som vägkarta av människor som ämnade ge sig ut på en inre resa.
Ordet ”medicin” hade i ursprungsamerikanernas kultur en annan betydelse än vad det har i vår moderna kultur. Termen ”medicin” syftade både på den livskraft som är en viktig del i skapelsen och på den personliga och helande kraften som finns inneboende i alla människor.
